Author Archive

Klockan är 06 och jag bestämde mig för att inte gå och lägga mig eftersom jag inte somnade förrän vid 05 förra natten och sen sov till närmare 13. Mitt dygn blir lätt förskjutet när det dels är mörkt så kort stund och dels är såhär varmt, när det svalnar lite framåt midnatt blir jag pigg och aktiv. Nu skulle jag fixa lite morgonkaffe här och uppfattade nåt i ögonvrån som var annorlunda ute i trädgården. Det var rågeten som var här förra veckan och hon hade sitt lilla kid med sig. De strosade omkring i lugn och ro och nafsade i sig lite av prydnadsbuskarna och det lilla pyret fjantade omkring på ännu ganska rangliga ben. Det var en riktigt hård vinter för rådjuren och jag är otroligt glad att få se nånting sånt här alldeles utanför mitt fönster. Rådjur är verkligen underbara och jag vill bara pussa på deras söta nosar och bjuda dem på nybakade scones.

Bilder: Ja inte ville jag störa dem och dessutom var batterierna slut i kameran, i stället blir det ett par nummer ur min samling med över 1200 skivomslag, det ena fulare än det andra. Himlen ramlade ner! Och rakt på hans skalle till på köpet!

Let My God Love You. Or else… we’ll torture and kill you.

Oh What A Day! Hon bara stod där i paddocken och plötsligt visade sig det gyllene templet i Amritsar på himlen!

Det här skivomslaget har jag visat en gång för länge sen, men jag fick inget svar på min brännande fråga: Varför står Gloria Roe i nattlinne och ser ut som en hungrig varulv på Skinnarviksberget i Stockholm mitt i vårvintern?

Jag mår gott även om jag kanske tänker ännu trögare än vanligt, men tankarna går till alla som lider av värmen, även jakar och andra djur från kallare klimat som försmäktar i våra djurparker. Nu är det vindstilla här för ovanlighetens skull, jag ska ge mig ut på ett mindre födosök (jag vill mest ha yoghurt och frukt) och så ska jag fotografera älggräs. Dess underbara blomning är en av sommarens höjdpunkter för mig. Symboliska kramar till alla!

som tog den här bilden! Inte vet jag hur jag associerar till avgående ministrar och sexköpsskandaler, måste vara nåt djupt ner i det undermedvetna som försöker säga mig nåt. Bill och Hillary Clinton tror bara att lilla Monica är på lekhumör, men hon har hämnd i sinnet! Den här bilden är till dig, Marika.

har det varit riktigt varmt till och med här. Vid 21-snåret tänkte jag att det vore dags att ta en svalkande skogspromenad, och det blev en fin promenad men inte särskilt svalkande, jag var helt fuktig i håret när jag kom hem. Det doftar smultron överallt men jag ser inga. När det är såhär torrt blir blomningar så korta, en rönnsumak här utanför blommade underbart igår och idag är de gräddvita blommorna helt bruna och torkade. Helikoptern flög hela dan igår och långt in på natten, jag antar att man kollar efter markbränder för det är väldigt utsatt för det här på Värmdö med sitt tunna jordlager på granit och nästan bara barrträd.

I alla fall har jag tagit ännu mera bilder av hästarna, skimmeln var ute och en av fuxarna och de var vänliga nog att posera tillsammans. Förbannat mycket mygg var det i skogen och vid viken men här hemma som vanligt inga alls. Nu ska jag göra i ordning bilderna, förresten har jag gjort flashgallerier av lite ödehusbilder och de finns också i menyraden här uppe, titta gärna! Jag har gått och funderat över vem eller vad Sven-Otto Littorin liknar, äntligen gick ljuset upp för mig! Han liknar en elak trädgårdstomte. Om det stämmer att han utnyttjade sina egna barn för att avvända uppmärksamheten från det påstådda sexköpet så har jag bara förakt till övers för denne individ.

Bild: I solnedgången blev vattnet alldeles rosa.

Klockan är snart 01 och jag är upprymd och lättad. Just nu har jag mycket ont i magen (precis som förra sommaren, det kan väl inte vara årstidsbundet?), det kommer och går och när det lättar blir jag på ett strålande humör. Man är glad för det lilla fast det kan kännas stort nog, det gör ofta så ont att jag blir helt kallsvettig och inte kan djupandas. Jag dubblar dosen av magsårsmedicin och plussar på med novaluzid, fast nu är den slut, och tur är det att jag älskar mjölk för det är väldigt bra. Och som alltid i magsammanhang vill jag säga till alla som känner av att ni har en mage att sök läkarvård i tid. Jag hade aldrig haft problem tidigare men i början av nittitalet fick jag mitt första blödande magsår och behandlade mig själv ytterst kallsinnigt alldeles för länge, men sluta gnäll-attityden, och sen dess har jag aldrig helt blivit av med det. Nu får jag medicinera för resten av livet. Och det kan det vara värt! Jag är också betydligt snällare mot mig själv numera.

Här är några vardagsbilder! Vardag är inte det sämsta. Jag har inte så många böcker numera men en som jag ofta saknar är min gamla flora. Jag fick den som barn för jag har alltid varit intresserad av växter av alla slag. Men det är lustigt vad många växter jag fortfarande minns namnen på idag, de flesta jag ser känner jag till. Fingerborgsblomman, digitalis purpurea, är ett bra exempel på varför jag är skeptisk till så kallade naturläkemedel. Många läkemedel som förskrivs på recept kommer från växtriket. Fingerborgsblomman ger ett medel mot hjärtrytmstörningar som har räddat många liv och finns omnämnd som läkeväxt sen slutet av 1700-talet men i höga doser är den dödligt giftig. Det finns otaliga växter som man inte ska hålla på och experimentera med om man inte är forskare.

Men cikoria är ofarlig och har använts som substitut för kaffe i kristider (rötterna). Undrar hur det smakar.

Ni som brukar besöka min blogg har sett att den förändras mycket just nu. Det var för att kunna göra alla dessa förändringar och fylla sidorna med ett mer varierat och förhoppningsvis tilltalande innehåll som jag flyttade till egen server. Det är inte meningen att jag jämt ska sitta och greja såhär, meningen med bloggen är fortfarande att dela med mig av texter och bilder och jag ska snart vara i gamla spår igen. Men samtidigt försöker jag fokusera mig mer, till och med jag borde kunna vara en seriös webbpublicist och inte bara fjanta mig. Lycka till, Granberg. Nehe, OK.

Visst är det roligt att hålla på med design  men som jag sa nyss så är det väldigt bra träning när jag nu tänker gå utbildningen i webbdesign som startar i höst. Det är delvis saker jag kan men behöver lära mig mer om, och jag vill se ifall jag kan ha nytta av att ha hållit på med bild i hela mitt hittillsvarande liv. Webbdesign, att bygga själva strukturen och ge den ett tilltalande och funktionellt utseende, är en del. Men när jag föreställer mig vad jag skulle kunna göra ser jag mer heltäckande lösningar där jag skulle kunna jobba in och instruera på plats. Inte bara skapa design utan också förmedla hur den kan användas. Jag tycker ju det är jätteroligt att lära ut.

Allt som jag nu funderar över och lär mig är en del i min strävan att så fort som möjligt äntligen kunna tjäna mitt levebröd och sluta vara förtidspancho. Hela 90-talet försvann när jag hade kunnat använda dessa år för att rehabilitera mig och komma igen, de senaste 7-8 åren har jag gjort trägna försök i olika riktningar utan att nåt har klaffat perfekt, men det har inte varit bortkastat därför att försök och misslyckanden kan vara väl så lärorika som strålande succéer. Och det hjälper en att bli mer fokuserad och att se vilket mål som är det bästa att sträva mot.

I allt detta framtidstänkande har bloggen en oundgänglig del. Förut har jag varit rätt så snorkig och puristisk och tyckt att bloggande ska vara ej inkomstbringande för annars är man inte fri i skrivandet. Men det finns inget självändamål i att hålla fast vid gamla tänkesätt, jag har inget emot att ändra åsikt eller revidera ståndpunkt om jag hittar en som är bättre. Det är till exempel inte längre otänkbart för mig att börja ge ut böcker igen, ifall jag hittar ett förlag som är intresserat. Det var en tid när jag kunde leva på mitt skrivande men det var mer än 10 år sen.

Nu prövar jag att börja sälja min Konst till Mammon, ett led i detta är annonserna till höger. Det gick ju bra att välja vilka böcker från Amazon som ska synas här, man kan välja olika listor, det kändes lite knäppt att göra reklam för Stieg Larsson-deckarna när jag har dissat dem så skoningslöst här.   En annan sak som jag gjorde idag var att lägga hit en Donate-knapp till PayPal. Det var inte självklart. Och ni som är mina vänner hoppas jag aldrig donerar ett öre för det ska aldrig förekomma pengar mellan vänner.

Men här på blogg och hemsida finns ett enormt material av bilder, essäer, lyrik, recept, allt möjligt, som ligger under Creative Commons och bara är att ta hem om man så vill. Det samlade textmaterialet skulle fylla minst fyra tjocka böcker om man fick för sig att samla ihop det. Men just såhär vill jag ha det, och när jag delar med mig av grejer som jag vet är helt OK så kan det också vara OK att ha en PayPalknapp som kanske kan göra att jag kan täcka kostnaderna för webbhotell och bandbredd. Det är för närvarande 600 kr om året men snart måste jag flytta till ett större rum.

Detta om detta, urr! *skakar mig som en våt hund*Jag ogillar verkligen pengar och är övertygad om att de är roten till nästan allt ont i världen. En ny grej här vill jag passa på att tipsa om, längst upp har jag lagt till en ny sida som heter Fotografi. Där finns nu två gallerier med Slussenbilder, de bygger på Flash och det har de flesta redan, annars kan man ladda ner och installera det här.

kommer här till vännen Wonder Warthog, för alla som jag gillar får filmer och bilder men du har inte fått nånting ännu! Jag vet faktiskt inte vad du tycker om äldre musik men jag älskar det här dova och lugna stycket. Alla som sett A Clockwork Orange känner igen det, det ingår i soundtracket som gavs ut i remastrat skick för drygt tio år sen, tyvärr out of press, av Wendy Carlos. Hennes hemsida har en helt egen estetik som även om hon inte vore en så fascinerande och begåvad person förtjänar ett besök. Bilderna tog jag här vid olika tillfällen i vintras och våras och snö verkar ju behagligt att tänka på just nu! För övrigt är pukor det instrument som jag mest av allt önskar jag kunde spela, det har jag fantiserat om alltsedan jag hörde Finlandia framföras i Östersunds sporthall när jag var sådär en åtta-nio år.

är ett märkligt ord rent språkligt. Barm vet jag ju vad det är, annars vore jag väl dum! Men härtig? Det påminner om hearty. A hearty breakfast, en hjärtlig frukost? Då skulle man kunna tolka såhär: med ett hjärta i barmen. Jättefint! Det är otroligt spännande och tankeväckande att ta sönder ord och se vad de är byggda av, det tror jag är ganska aspie. Jag har alltid hållit på såhär, radioapparater och väckarklockor eller uttryck och ord, allt är lika intressant. Hur funkar det? Hur är det gjort? Och vad händer om jag tar isär det och sätter ihop det på ett annat sätt, fungerar det då? Jaja, det räcker, Granberg. Ja OK.

Jag kom att tänka på vad jag upplevde i fråga om barmhärtighet, eller snarare brist på detsamma, i församlingen Korskyrkan i Växjö omkring 1979-80. Örebromissionen tillhörde den och jag grunnade en del på om det fanns så mycket hedningar i Örebro att man måste skicka dit missionärer. Jag vet att jag nånstans har skrivit om detta men kan inte hitta texten, det kanske är i nån av mina självbiografier och de har jag ju inte. Vad jag skulle berätta är i alla fall att jag bland dessa frikyrkliga människor fick se exempel på skrymteri och obarmhärtighet som tog bort många av mina nyvunna illusioner och befäste vad jag tyckt innan jag blev omvänd till den kristna tron.

Men var skulle skrymtare och fariséer finnas, om inte i templet? Eller kyrkan då. Två händelser minns jag särskilt tydligt. En söndag skulle en grupp frälsta före detta narkomaner komma och vittna. Jag vill lova att det var gripande och starkt att höra dem berätta. Men innan gudstjänsten, när jag hängde av mig i kapprummet, så var där några tanter som tömde sina kappfickor på småmynt. Och de apskaften sa: ja narkomaner är ju alltid narkomaner. Javisst, tänkte jag, för några femtiöringar får man mycket horse. En annan gång var vid en kvällsbön, en berusad man som grät ville komma in och vara med men fick inte därför att han var onykter. Då tyckte jag faktiskt att jag såg Jesus lämna rummet, men själv var jag för feg för att resa mig och följa efter.

Bilder: Il pastor Fido!

är det här just nu och man kan bara se framsidan på bloggen. Kommentarer kan man inte skriva.  Jag grejar på med det så ska det snart vara löst även om jag just nu inte har en jäkla aning hur. Men utmaningar är roligt! Hoppas ni alla har det bra och ser till att få i er vätska, salt och socker.

Uppdatering: Det tog 2 minuter. Skönt.

en datorskärm som var stor som en halv dörr! Vad fint bilderna skulle synas i fullformat. Inte är det nån superkamera jag har, den är på 10.2 megapixlar och det betyder att en bild i liggande format är knappt 1 meter bred. Som en affisch. Och om man har råd kan man få en utskrift på fotopapper eller canvas i full storlek med full bildkvalité. På Crimson exempelvis, som hör till de bästa, kan en så stor bild kosta bra över tusenlappen. Nåväl, efter vad jag har kunnat utröna blir det inget Galleri Tillfället i Mölnvik denna sommar. Kanske nästa. Och sen finns ju Galleri Munken ute i Djurhamn. Nån gång ska jag säkert få se mina Slussenbilder på en vit vägg. Till dess fortsätter jag att lägga hit dem, inte alla förstås. Här är två till från sommarhagen, på den första ser man faktiskt fuxarna också, innan de gick in bland träden därför att jag var så tråkig utan godis. Klockan är snart halv 03 och med detta säger jag godnatt alla vänner och gäster, sov gott!