Välkommen!
Jag är född 1959, bosatt på Värmdö, författare, bildskapare och aspie. Dessutom är jag skogsfeminist, marxist och kristen (ortodox men ännu inte konverterad). En mer ingående presentation finns på undersidan "Vem är... " Min blogg är mitt offentliga vardagsrum och jag tar mig friheten att radera kommentarer som är rasistiska, queerfientliga eller på annat sätt stötande. Jag har inget emot att diskutera såna saker men då vill jag göra det irl, ansikte mot ansikte.
wordpress blog stats
Mina arkiv

Senaste kommentarer
Bloggarkiv
Kategorier
Min YouTubekanal
Loading...

Fyll i din mailadress för att bli noterad varje gång bloggen uppdateras!

Aspiekriterierna

av Carol Gray och Tony Attwood

A. En kvalitativ fördel vid social interaktion, vilket visar sig på de flesta av följande sätt:

1. Vänskapsrelationer karakteriseras av total lojalitet samt oklanderlig pålitlighet

2. Frånvaro av sexism, ”ålders-ism”, fördomar mot främmande kulturer; förmåga att uppfatta människor ”så som de faktiskt är”

3. Står för sina åsikter oberoende av socialt sammanhang eller av vad andra tycker

4. Förmåga att hålla fast vid egna teorier eller perspektiv trots att fakta talar emot

5. Söker åhörare eller vänner som förmår:

- vara entusiastiska för specialintressen och unika ämnen;

- ta detaljer i beaktande;

- ta sig tid med att diskutera ämnen som de flesta inte skulle orka intressera sig för

6. Lyssnar utan att hela tiden kritisera eller ta saker för givet

7. I första hand intresserad av det som verkligen tillför samtalet något; föredrar att undvika ”ritualistiskt småprat”, triviala kommentarer och ytliga samtal

8. Söker uppriktiga, positiva och genuina vänner med ett förutsättningslöst sinne för humor

B. Talar ”Aspergeriska” flytande, ett socialt språk som karaktäriseras av minst tre av följande uttryck:

1. Inriktning på att söka sanningen

2. Samtal utan dolda budskap

3. Ett väl utvecklat ordförråd samt intresse för ord

4. Fascination för språklig humor, som ordlekar

5. Avancerat bruk av visuella metaforer

C. Kognitiva färdigheter som karaktäriseras av åtminstone fyra av följande uttryck:

1. Stark förkärlek för detaljer framför helhet

2. Originellt, ofta personligt perspektiv vid problemlösning

3. Sällsynt bra minne och/eller förmåga att minnas detaljer som andra oftast glömmer bort eller förbiser: exempelvis, namn, datum, scheman och rutiner

4. Extrem idoghet när det gäller att samla och katalogisera information om ämnesområden som intresserar personen i fråga

5. Står helt fast vid sina åsikter och tankar

6. Som ett ”levande lexikon” när det gäller kunskaper inom ett eller flera områden

7. Kunskap om rutiner samt en absolut önskan att upprätthålla regler, ordning och noggrannhet

8. Tydlighet gällande egna värderingar/beslut, vilka ej påverkas av politiska eller ekonomiska faktorer

D. Övriga möjliga drag:

1. En mycket utvecklad känslighet för specifika sensoriska upplevelser och stimuli, exempelvis: hörsel, beröring, synintryck och/eller lukt

2. Styrka i individuella idrottsgrenar och spel, särskilt de som kräver uthållighet och visuell precision, exempelvis rodd, simning, bowling och schack

3. ”Socialt obesjungen hjälte” med tillitsfull optimism som utmärkande egenskap: faller ofta offer för andras sociala brister, men är ändå orubblig i sin tro att det går att finna en verklig vän

4. Ökad sannolikhet, jämfört med den övriga befolkningen, att påbörja universitetsstudier

5. Tar ofta hand om dem som faller utanför ramen för typisk utveckling

Översättare: Eric Zander, Muriel Dandoy

Publiceras med benäget tillstånd

  • Pingback: datorjobb och tid för tankar « Skriet Från Vildmarken

  • http://digenia.wordpress.com/ Anna-Karin Granberg

    Kan bara lyfta på kepan. Vi borde skriva en bok ihop, eller två. Antingen en för NT-människor: ”Så sköter du kontakten med dina aspie-medmänniskor”. Eller en för oss själva: ”Aspiens överlevnadshandbok i NT-världen”. Det här med minnet, jag har träffat många aspies som säger samma sak och för mig ser det ut som ett uttryck för stress. Jag vet inte om det är så. Men intrycksöverlastningen tar sig alltid något uttryck eftersom vi lever i den värld vi lever i. Mitt eget långtidsminne är suveränt men på kort tid sviktar det ofta, och det sviktar mer ju mer jag har att hålla ordning på och ju mer saker som vimlar i mitt medvetande.

  • http://psykfallet.blogg.se Fjärilen

    Oh! Positiva aspie kriterier. Det ser man inte ofta. :)

  • http://anselmbgroda.blogspot.com Wonder Warthog

    Detta ska jag visa för min älskade son! Han är – liksom sin far förmodligen – aspis. Fy fan vad han måste ha haft det förjävligt i skolan innan vi fick koll på det! Jag kan inte ens skriva om det utan att få tårar i ögonen! Själv har jag klarat mig genom tung självmedicinering av alkohol och en skottsäker förmåga att alltid vara värst! NU är jag gammal och trasig och får terapi, yey!

  • http://digenia.wordpress.com/ Anna-Karin Granberg

    Nej… jag menar ja visa honom, jag blir så sorgsen bara när jag läser. Och börjar tänka på våra liv. Det är aldrig försent att gå i terapi. Men världen är inte direkt skapt för oss. Jag fick min diagnos 2004, när jag var 45.

  • http://anselmbgroda.blogspot.com Wonder Warthog

    Jag är 55 och fick fingervisningar förra året när jag började gå med grabben till psykot. Men va fan, fuck the world! I den här jävla röran är vi dom som har koll!

  • http://digenia.wordpress.com/ Anna-Karin Granberg

    När du och jag gick i skolan fanns ju diagnosen inte ens. Hans Asperger hade identifierat dem men inte gett det ett namn, den kom ju först 1982. Jag tycker den här listan är bra att ha i minnet för mig när jag betänker att förr om åren har jag haft en hel del bitterhet över att mitt liv blev som det blev. Det är väldigt skönt att ha kommit fram till min nuvarande FTW-livssyn!

  • http://anselmbgroda.blogspot.com Wonder Warthog

    Precis! Förut var jag fel man på fel plats men nu känner jag mig som rätt man på fel plats om du förstår! ;)

  • Albertina

    Min älskade Pyret i ett nötskal.

    3 ungar, 2 likasamma. Och en från en helt annan värld. Kärleken för dem, var och en är unik. Men det vore lögn óm jag hade lika lätt att ta till mig min yngsta som med de andra 2. Hon var annorlunda, redan från början. Mammarädslan i mig förstod, men visste inte vad det var.När hon var 6 år fick vi reda på ”högfungerande autism”. Alla bitar föll på plats. Där började vår fantastiska resa. Jag började våga känna innerlig glädje och framtidstro i alla ”verktyg” vi fick i vår hand. Min tjej är definitivt på rätt plats. Jag har blivit en mycket mer närvarande mamma/person. Pyret är min bästa lärare i att leva här och nu. Och hennes humor! Hon får mig att både skratta och le som inga andra av mina barn. Fast vi alla lever nära varandra. Hon gör aldrig bus. Men hon exrimenterar av själ och hjärta. Härom morgonen hade hon och hennes kompis planterat in fjärilspuppor i min garderob. Så en morgon, några dagar senare öppnade jag garderoben och ut flög 10 – 15 fullfjädrade vackra sommafjärilar. Jag kände mig som i en saga. På kvällarna läser hon engelska böcker om ”catepillars”. När hon läst färdigt berättar hon de latinska namnen, var de lever och att vi måste åka dit för att se dem i verkligheten.

    Vår hund och hon har helt klart en annorlunda kommunication, än vad vi andra, i familjen har med hunden. Men det funkar ju.

    Ja… Jag skulle kunna skriva mycket om min älskade P. Allt om att förstå men inte få svar, allt om att få svar men inte förstå innebörden, allt om hur man närmar sig, från båda håll, och hur kärleken växer sig oändlig.

    Tack för jag fick läsa din blogg!

    Jag återkommer

    Ha d!

  • Anna-Karin Granberg

    Hej, Albertina, och varmt välkommen hit! Du skriver verkligen vackert om Pyret. Det är speciella ungar. Och jag känner igen mig själv som barn i det du berättar. Den första levande varelse som jag knöt riktiga band med var grannens katt. Djur är lättare att förstå sig på än människor många gånger. Man ser deras humör så tydligt! Ingen risk att tolka fel där. Du har aldrig funderat på att skriva en bok om er? Man kan alltid publicera under pseudonym om det är bättre (och det tror jag ofta att det är).
    Välkommen tillbaka och ha det bäst!

  • Albertina

    Hallå Berra!

    Jag har två böcker i mitt huvud. 2 mycket viktiga böcker som vuxit sig fast i mitt hjärta. Envisa som fästingar har de borrat sig in i mig.

    Boken om mitt Pyre. Vägen till varandra.. Sorgen att inte just mitt barn skulle få ett enkelt liv. Rädslan att inte räcka till för P, för hennes underbara syskon, kampen att få andra att fatta utan att bli ifrågasatt som inbillningsmamma. Och till slut den fantastiska insikten att jag, just jag fick denna helt otroligt levnadsglada lilla tjej i min famn. Nja, famn och famn. Ungen satt fram till nästan 3 års ålder på mig. Som om jag var en obekväm stol. En juldags eftermidda tillsammans med syskon, syskons äkta hälft och lite annan nära släkt, händer det magiska. Mitt Pyre sätter sig till rätta i min famn, bökar in sig OCH SITTER I MIN FAMN timme efter timme. Tyst grät jag glädjetårar. En lyckokänsla så självklar med syskonen, men inte med Pyret. Nu sover hon varje natt i min famn. Det var så många år hon inte ville vara nära. Nu tar vi igen det med råge. Vi tycker om det båda 2.

    Nu har åren gått. Pyret har utvecklats enormt på många plan. Och tagit steg tillbaka på andra. Skolan klarar hon galant. Alla ämnen. Hon har vänner, många vänner för hon är så rolig och påhittig. Och himmla självständig. Regler och Pyret lever i en ständig limbo. Samladet gör mig galen, byggandet av nya större och större kojor likaså. Men jag stänger hennes dörr och upprepar mantrat; -Det blir bra till slut.

    Jag skulle tänka mig att även föreläsa för nydiagnosticerade föräldrar. Vissst är man ledsen en sväng, ledsen och orolig för hur man ska klara av det.´Men man glömmer allt man får. All kärlek, all stolthet, att lära sig att nu är nu, mm,mm..

    Sen #käringboken”… Jag har hela mitt liv omgivits av starka kvinnor. Gammelfastrarna 6 st som jag växte upp med, min mamma, supeung 3 barnsmamma som slet järnet hela vår uppväxt för sin dröm sitt mål.. Och så alla hennes sköna vänninor. Egna sköna vänner med både personliget geist och ett jäkla annama som jag impas av.

    Du som är ff kan du hjälpa mig? Dte första som jag tänkte när du presenterade dig var att det finns verkligen en mening med allt.. Så kanske iaf?

    Kran

    Albertina

  • Anna-Karin Granberg

    Hej!!!

    Du ser vilka sammanträffanden man får vara med om, fast jag för min del tror att det finns en vits med det. För många med AS så växer man ur en hel del som kan vara tillstökande i tillvaron när man är liten, också för familjen. Eller växer ur kanske inte är rätt att säga, snarare så lär man sig vara sig själv och att hantera sin annorlundahet. Det är ett samspel. Men å andra sidan, när man får en diagnos i vuxen ålder som jag, så blir livet lättare därefter. Inte mindre knepigt men man fattar varför det är knepigt. Så jag brukar tänka att för en aspie i världen är diagnosen och kunskapen om vad den innebär som en karta och kompass som hjälper mig i världen.

    Kan jag vara till nån hjälp med skrivandet så självklart! Men jag skulle nog om jag var du ta en bok i taget. Jag skulle aldrig fixa att ha två boktrådar att hålla reda på. Och så kan vi först konferera om hur du har tänkt, vilken form osv.

    Själv har jag föreläst på en folkhögskola (där jag var elev) för personalen. Det var en skola där de gick ut med att de gärna tog emot elever med Asperger. Jag visste dock mycket mer än de. Och det är ju vi som på ett eller annat sätt är nära berörda som faktiskt är de verkliga experterna.

    Kram till dig med, vi håller kontakten!

Translate!
Rekommenderas:
Stöd Min Kamp!
Reklampelaren:
The Zero - Official Website of Andrew Vachss
The Animal Rescue Site
Twingly BlogRank Creeper MediaCreeper Page Ranking Tool
Bookmark and Share

klart.se