skriven av Måns Nilsson och Mathias Wåg finns att läsa i nättidningen Feministiskt Perspektiv, verkar vara en läsvärd tidning överhuvudtaget för övrigt, vet inte varför jag inte sett den tidigare: #antifeminism: Liten krets koordinerade Scum-drev. Jag rekommenderar läsning och konstaterar att det man kommit fram till bekräftar uppfattningen jag har att det handlar om en liten och marginaliserad samling av antifeminister. Det bekräftas att utrökningspådraget som startades av foliehatten Paul Elam på A Voice For Men där en belöning utlovades till den som kunde avslöja namnen på de inblandade i den svenska terrorgruppen ”Scum” handlar om missinformation och missförstånd, för som alla insatta vet så finns det inte och har aldrig funnits någon sån grupp.

Men en sak vill jag påpeka, och det är att kopplingen till Anonymous är inte så entydig som det kan se ut. Under hösten fick jag från flera håll information, som jag tyvärr inte har möjlighet att belägga, som sade att det ”riktiga” Anonymous’ namn och renommé hade kapats av ett fåtal marginaliserade individer i utkanten av den svenska papparättsrörelsen. På bloggen AnonOps Sweden utlystes ”OpScum”, citat: ”[...] kommer Anonymous Sweden att söka upp alla S.C.U.M medlemmar som aktivt stödjer tortyr av människor. Vi kommer att stänga ned er och publicera ert nätverk öppet med era mail, precis som vi gjorde med Mossad eller Muslimska Brödrarskapet.” (sic) Man fick snart komma med ett ”förtydligande”, läs dementi: http://anonopssweden.blogspot.com/2011/11/abut-opscum.html (sic)

Redigerat: Denna specifika aktion har tyvärr gett en del negativ publicitet för Anonymous i stort. För läsare som vill fördjupa sig och bilda sig en egen uppfattning rekommenderar jag läsning av kommentarerna nedan och länkarna, otroligt intressant. De paralleller som jag anade mellan OpScum och hur några bloggare inom den svenska papparättsrörelsen utnyttjat publiciteten kring sexualbrottsmisstankarna mot Julian Assange för att sprida desinformation och svärta ner svenska feminister, ROKS och F! verkar stämma (även om jag i nuläget inte har hela bilden klar för mig beträffande den ideologiska bakgrunden). Jag tror inte att dessa isolerade individer bryr sig särskilt mycket om vare sig WikiLeaks, yttrandefrihet eller Julian Assanges personliga öde, utan även detta handlar om att svärta ner den svenska feminismen. Genom detta ”stöd” gör man faktiskt inte Assange någon tjänst.

Post scriptum: När jag nu ändå är inne på Assangefallet tänker jag passa på att summera vad jag kommit fram till efter att ha följt det och dess förgreningar och förvecklingar sen det hela började i slutet av augusti 2010. Ibland får man vara med om historiskt betydelsefulla skeenden, och detta kommer att bli föremål för mycket forskning i framtiden, men tyvärr kan jag inte se att nån av de inblandade kommer att få ut särskilt mycket positivt av det. Förutom de direkt berörda personerna har Sveriges internationella rykte som rättsstat, WikiLeaks, det Socialdemokratiska partiet och den svenska feminismen lidit enorm skada.

När jag började följa Flashbacktråden om själva rättsfallet valde jag att inte ta ställning till de olika konspirationsfunderingar som framfördes. Spekulationer kan ibland vara fruktbara men här var det helt enkelt för stort och för komplicerat. Med utgångspunkt i den läckta häktningspromemorian bildade jag uppfattningen att lika korrekt som det var av chefsåklagare Eva Finné att häva anhållningsbeslutet, lika fel var det av överåklagare Marianne Ny att besluta om förundersökningens återupptagande och småningom utfärda ett nytt anhållningsbeslut. Utifrån det som står att läsa i HäP finns det såvitt jag och många med större expertis kan bedöma inte en chans att Julian Assange skulle kunna bli fälld för våldtäkt i en svensk domstol. Tack och lov, skulle jag vilja tillägga.

Ingenting tyder dock på att det hela skulle varit en ”sexfälla” iscensatt av främmande makt eller på främmande makts uppdrag. Däremot har hela historien mottagits med tacksamhet av krafter framförallt i USA som vill tysta WikiLeaks. Men när vi kommer in på #prataomdet-kampanjen (Flashbacktrådar: 1, 2) så måste det anses bevisat att de drivande använde sexualbrottsmisstankarna mot Assange som en krok för att hänga upp budskapet på. Tyvärr har de fått hjälp med det av både rättsväsende, politiker och media, och på ett sätt som sätter rättssäkerheten i fara. Jag tror inte heller där att någon sådan agenda fanns i förväg men att att man när faktum förelåg såg en möjlighet att förstärka budskapet med den aura som omger en så känd och dittills respekterad person som Julian Assange.

Det finns krafter som vill utvidga det svenska våldtäktsbegreppet. Det vore enligt min mening extremt olyckligt. Sådana strävanden lyser fram, mer eller mindre uttalat, på många ställen i de hätska diskussioner som varit kring Assangefallet. Skulle våldtäktsbegreppet urholkas skulle det leda till inte bara många missgrepp av rättvisan men också till att många kvinnor och män som utsatts för vad vi idag menar med våldtäkt inte skulle bli trodda. Till slut skulle det kunna bli helt meningslöst att ens anmäla någon även om brottet vore aldrig så grovt. Det är nödvändigt att skilja distinkt mellan så kallat gråzonssex och faktiskt våld. Det förtjänar både offer och förövare.