På medeltiden var radband inte slutna som de senare blev utan bestod i allmänhet av vad man kan kalla ett pärlsnöre. Hur många och vilken typ av pärlor de har haft, vilka böner som associeras osv. har varierat genom tiderna och gör det fortfarande. Den katolska kyrkan har sin rosenkrans, den rysk-ortodoxa sin enkla tjotki (en tråd av svart ullgarn med knutar i stället för pärlor) och den grekisk-ortodoxa kyrkan har sin komboloi.

Särskilt mot slutet av medeltiden var radbandet den allra vanligaste accessoiren / smycket, och det ansågs i vissa kretsar att man måste bära ett sådant synligt för att överhuvudtaget kunna kalla sig kristen. Personligen tycker jag radband av alla slag är mycket tilltalande för ögat, visst har de en positiv innebörd för mig som kristen i och med att de är bönehjälpmedel men jag älskar ju pärlor som pärlor också.

Det finns också en taktil aspekt av radbandet. Jag tycker om att bara gå och ha det i handen, känna de släta, runda pärlorna som är varma av min handvärme, det känns som en liten livlina. Jag tycker mycket om att arbeta med pärlor också och det faller sig naturligt att göra radband av olika slag. Hittills har jag mest tillverkat den grekiska varianten med 33 pärlor och jag har använt enkla material, tråd av vaxad bomull eller lin och pärlor av trä eller glas.

Men nu har jag börjat lära mig mer om radbandens historia och testar att göra öppna modeller enligt mönster från medeltiden. Det fanns en variant som bara bestod av en dekad, alltså tio pärlor, och den kallades för Paternoster för det var den bönen som var associerad. Det kan ha varit så att eftersom det bara innehöll tio pärlor kunde man använda lite mer påkostade sådana. De här radbanden bars av någon anledning oftare av män.

Så småningom tänker jag sätta upp en webbutik där man ska kunna beställa olika sorters radband, kanske också få customiserade efter egna önskemål. Att göra Paternosterradband är underbart roligt för de är mer varierade än de grekiska. I den ena änden är det oftast en tofs och i den motsatta ett kors, men korset och tofsen kan också sitta ihop och i andra änden finns det då en tumring som ju förhindrar att man tappar bort sitt radband. Men man ser dem också ofta i medeltida porträttkonst hängande över livremmen. Något som jag väldigt gärna vill göra är att tillverka korsen själv, det får bli en syssla för sommaren då jag kan sitta ute och snickra.

Det här är mitt första Paternoster, prototypen kan man säga. Den gav jag till min kära vän Maud i nyårspresent. De lila pärlorna är i Muranoglas och så sitter det kubformade små pärlor av tenn mellan varje. Tumringen är i nysilver och korset i röd jaspis. Ganska vackert om jag får säga det själv!

Det här är det andra jag gjorde och det gav jag till mig själv. Det går som synes i svart, rött och silver. Tumringen är av hematit, de stora pärlorna i krakelerat glas och mellan dem sitter runda, mindre metallpärlor i silverfärg. Och även till detta radband valde jag ett kors av jaspis.

Tillägg: Såhär kan den grekiska varianten se ut: