Häromdan tillkännagjordes att Amanda Ögren av Sveriges Radios lyssnare blivit utsedd till Årets Västernorrlänning (tidigare har hon belönats med John Hron-priset) för att hon valde att inte följa med den mobbande strömmen utan ställde sig på brottsoffrets sida. Det handlar förstås om våldtäkterna i Bjästa 2009.

Långt innan Uppdrag Granskning sände sin prisbelönade dokumentär om Bjästa fanns en tråd på Flashback om detta brottsfall. Den startades av en närstående till gm och var tänkt att väcka opinion till stöd för denne, men snart tog diskussionen en annan vändning. Det finns bland Flashbacks debattörer en mängd mycket vederhäftiga personer med egen expertis inom juridik, kriminologi och brottsbekämpning, och i takt med att mer och mer material kom fram vändes sympatierna bort från den dömde våldtäktsmannen.

Nu har denna diskussionstråd (inte Flashback som helhet) blivit nominerad till Guldspaden som årligen delas ut av Föreningen Grävande Journalister. För ett par år sen införde man en ny klass för webbjournalistik och det är i denna klass Bjästatråden nu är nominerad. Det är ingen hemlighet att journalister i alla media använder Flashback som informationskälla. Mycket på grund av anonymiteten kan fakta, omständigheter och slutledningar komma i dagen där långt innan de så att säga blir officiellt offentliga. På gott och ont naturligtvis. Men expertisen och sakkunskapen som finns där utgör ofta en barriär och en bullshitdetektor i förhållande till mörkläggningar och desinformation från etablerade media och myndigheter.

När det gäller Flashback finns det en generaliserad uppsättning fördomar som stämmer i vissa delar men oftare inte alls. Om man ser på just händelserna i Bjästa och jämför med Facebook, som de flesta tror är ett ganska harmlöst forum, så kunde en fullkomligt vidrig kampanj av förtal och smutskastning av brottsoffren pågå under lång tid utan att Facebook gjorde särskilt mycket åt det. Anhöriga och sympatisörer till gm kunde starta och driva hatgrupper där medan de tämligen snabbt blev bannlysta från Flashback. Skillnaden ligger i att Flashback, även om maximal yttrandefrihet är ledordet där, har ett strikt regelverk som faktiskt följs och moderering sker mer eller mindre i realtid.

Det är ingen nyhet att det finns företeelser på Flashback som inger mig djup avsmak. Det finns också människor där som jag respekterar högeligen. Länge har det varit lite sport att dissa detta Sveriges största diskussionsforum och när traditionella media gör det är det ganska så hycklande eftersom de samtidigt hänger där och läser dagligen och stundligen. Det är bra att det finns en 18-årsgräns för att bli medlem. Men det finns många platser på nätet som är olämpliga för barn och ungdomar, och om jag hade ungar skulle de inte få öppna konto på Facebook innan de fyllde 15 och inte få hänga där utan att jag satt bredvid. Detsamma gäller Bilddagboken, Qruiser etc.

SvT, DagensMedia, Kwasblogg, Copyriot, Medievärlden, Nyheter24. (Det ser inte ut som om traditionella media har skrivit så mycket om det här, inte ännu i alla fall.)

Comments are closed.