Ja, då får man flytta från Europa. Det är tack och lov inte tillåtet i civiliserade länder, däremot finns det några stater i USA där man kan få ägna sig åt detta vidriga nöje. Geparder är utrotningshotade, dessutom är de vilda och ska inte leva i fångenskap. Jag kollar med jämna mellanrum deras status på CITES hemsida (Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) och nu kom jag in på ett besynnerligt och skumt sidospår.

Det finns ett företag, baserat i vilket land har jag inte lyckats hitta men telefonnumret är i Storbritannien, som erbjuder ”Lifestyle Pets” av i huvudsak tre typer: framavlade katter och hundar som sägs vara lämpliga för pälsdjursallergiker (osant), tungt utbildade skyddshundar (schäfrar) samt ”Ashera Cats” för den som vill ha nåt alldeles extra, typ minileopard. Den sägs vara en korsning mellan serval, asiatisk leopardkatt och tamkatt. För att få en sån exotisk kattunge får man ge uppemot 125 000 dollar, alltså över en miljon kronor. Hanarna kostar inte så mycket, runt en kvarts miljon kronor, men honorna är dyrare för de är inte fertila, alltså kan inte ge avkomma förrän i femte generationen. Är detta naturligt?

Den person som står bakom det här djurhandelsgeschäftet, där levande varelser verkligen behandlas som superdyrt blingbling och egostärkare, har tidigare avtjänat ett flerårigt fängelsestraff för bedrägeri. Och de ”exotiska” Ashera-katterna är genetiskt inte annorlunda än en annan hybrid, Savannah-katten, resultatet av en korsning mellan tamkatt och serval. Och de har funnits bra länge. Kolla in hemsidan och säg sen om detta inte verkar helskumt.

Hela detta geschäft ger mig obehag och onda aningar när jag tittar runt på den snofsiga hemsidan. Den är verkligen, verkligen snyggt gjord! Jag skulle aldrig köpa ett husdjur av nån som dömts för bedrägeri. Än mindre skulle jag köpa en hybrid mellan en vild och en domesticerad art. Det är inte frågan om en blandraskatt utan om en medveten hybridisering av två arter. Servalen är ett vilt kattdjur. Det är lika vedervärdigt som att korsa lejon och tigrar och få fram ”häpnadsväckande” men svårt problembelastade individer bara för att tillfredsställa blaserade människors sensationslystnad.

Edit: När jag läste Annas och Tristessens kommentarer till detta inlägg drog jag mig till minnes ett inlägg som jag skrev för gode länge sen, Fiskarnas sorg. Jag utgick från den vidrigaste djurparksupplevelsen jag haft, ett besök på Schönbrunns zoo utanför Wien i slutet av 70-talet. I den texten, som faktiskt är skitbra, undrar jag varför människor tror att akvariefiskar lider mindre än däggdjur av att leva i fångenskap.

Bild: serval i frihet.

Den extremt sällsynta vita servalen i fångenskap: